Bella & Hanna

Jag är hemskt ledsen att jag inte har noterat till er alla hur tråkigt jag har det... jag sover kvider av smärta äter medeciner och sover lite till och äter ännu mer medeciner och ibland försöker få i mig lite potatismos eller fruksoppa eller liknande....
Hade faktiskt hoppats på att Bella skulle roa er under tiden jag är sjuk men icke sa nicke ;) Fast alla som följer bloggen är nog inte så förvånande att hon inte bloggar ;)
Jag kan iaf säga någonting skojjigt och det är att jag faktiskt fick TVÅ stycken blommbud här i veckan....
Ett jäätte jäätte jätte fint från mina kära kollegor som är så söta och skickade en tanke...
Om någon av er läser vill jag bara säga att det värmde oerhört mycket :)!!
Och om någon annan läser så tänk på era vänner, nära och kära osv.. ett litet (eller stort som i det här fallet) värmer och glädjer riktigt myckert :)

Sedan kom min käraste vän och bästis Kotten över på sin egna 20-års dag... Jag kännde mig så dum när hon kom med massa presenter till mig när det var HON som fyllde år... Men jag får gåttgöra det den 6:e december då vi har våran 20-års fest....
Hon kom iaf förbi med en jätte fin blomma, massa tidningar, 4st filmer och massor med flytande mat som hon tänkte att jag kanske kunde äta... HUR gulligt som helst!!! Jag kan säga att jag kämpade för att inte börja gråta (Sen om det var medecinerna, att jag slutat röka, att jag har mens eller om jag var rörd är en annan femma) Jag tror det var en blandning av allting...

För er som undrar hur det känns nu efter operationen kan jag bara säga FÖRJÄVLIGT!!!!!!!! Jag kan med handen på hjärtat säga att detta är någonting av det värsta jag varit med om i hela mitt liv!!! Och jag har ändå levt i snart 20 år och haft över 7 st hjärnskakningar osv........... Det är en obeskrivlig smärta och en kamp mot den!!!!
Sen tror jag att allting känns hemskt också för att André inte förstår mig någonstanns och inte ställer upp alls... Tack och lov för att mamma finns!!!! hon har verkligen varit en klippa!!!
Ros till mamma!
Ris till André!
Det är inte svårt att vara snäll mot någon som är sjuk som man bryr sig om... komma in någon gång då och då och fråga om man vill ha vatten eller någonting annat.... Nej men André frågar om jag vill hänga på hem till honom och käka middag och dricka vin och spela rockband med honom och tommy.... När jag trött och ledsamt säger nej (har inte ens ork att avsluta en mening i telefonen)(Har inte ätit mat på 6 dagar)(Alkohol? jag kan ju inte ens dricka mjölk) säger han att han kommer förbi och hämtar playstationet hemma hos mig snart om det är okej... (HALLÅ vad fan skall jag göra då? Kan ju inte ens kolla på film utan den eftersom min syster har snott min DVD) Nej men visst.... kör på... varför inte ta mina tidningar också som Kotten kom med? Kanske är roligt att läsa imorgon när du är bakis älskling? (Okej så sa jag inte och nej han tog inte tidningarna men ungefär så kändes det)
Om det är någon gång under ett förhållande man skall finnas för sin älskande så är det väll när den är liten och mår dåligt? Vad är det annars för vits att vara tillsammans med någon om men endå får klara av allting som är tungt och jobbigt ensam?


Ja jag vet att jag gnäller men det FÅR man göra!!!! Skämmas borde han göra!! Fick ju inte ens blommor eller någon nalle eller någonting av honom på uppvakandet eller efteråt heller... och som grädde på moset så hände allting med playstationet och det igår... Igår var dagen då det var 1år och 8 månader sedan vi blev tillsammans!!! Duktigt killen! Hoppas du är nöjd med hur du betett dig mot din nyopererade flickvän! Detta kommer du få höra när jag är starkare och kan prata (och skrika också för den delen)!!!! Jag LOVAR!!!



Jag tog faktiskt foton på blommorna jag fick men jag orkar verkligen inte leta efter datorkabeln och så nu... Hoppas att ni har förståelse.... dom kommer upp på bloggen om några dagar :)
Nu skall jag gå tillbaka till min vardag... idag är det lördag så det är lyx för mig... massa program på tvn som är helt OK!!!
Skall passa på och njuta!! ;)
Tragiskt? Det känns helt naturligt vid det här laget... känner mig som en pensionär :) kan ju fan inte ens gå till affären själv utan att vara rädd att rasa ihop.. :P
Men snart är jag på benen igen och då jävlar :D

Kram kram!!!