Bella & Hanna

Hittade ett kärt armband hemma som jag helt glömt bort :)
Jag tycker det är så himmla fint :)

Det är köpt på Green House på Lidingö.

Sen var det länge sen ni såg bilder på mig så jag tänkte dela med mig utav ett foto på hur jag såg ut i morse :) Tycker alltid det är mysigt när möss och halsduks säsongen börjar :)


Har inte införskaffat mig ett par nya vinterskor ännu så det är fortfarande "höst" stövlarna som gäller ;)

Ooh vilken perfekt helg jag haft... Har verkligen bara tagit det lugnt.. Iiof så jobbade jag på presto på lördagkvällen men det var verkligen inte ansträngande.
Annars har jag bara mysit med min André hela helgen. Och eftersom det kom jäääätte mycket snö natten till lördagen så har det varit så mysigt och bara stannat inne i värmen och dricka varm choklad med vispgrädde och tända lite ljus och bara njutit av julstämningen.
Även göra god helgfrukost är någonting som jag tycker är bland det mysigaste som finns. Jag som är så dålig på att äta frukost i vanliga fall tycker det är så fruktansvärt gott och äta en riktigt god frukost någon timme efter att man stigit upp. Våran söndagsfruskost vart doc tvärt emot den andras.
André gjorde en svettig fruskost bestående av äggröra och bacon och två smörgåsar. Den ena var det äggröra på och den andra vart det smörstekt svamp på.
Min fina frukost bestod av fräscha smörgåsar med kalkon, ost, tomat, gurka och ruccola på. Och självklart salt och peppar. Sedan blev det en tallrik med havregryn och färska bananer och mjölk till det. Vi båda två pressade apelsiner så att det blev en hel kanna med lyxig färsk pressad apelsinjucie :)
Det är helglyx det :)
 
Andrés och min frukost :)


Två koppar varm choklad med vispgrädde på menyn :D


André i sin "spindelmannen" tröja (han tyckte han såg ut som spindelmannen i sina långkalsonger och sin underställströja ;P)

Kanske inte det finaste vinterbilden men såhär såg det ut från fönstret igår när vi satt inomhus med våra koppar varmchoklad :)

Nu när det är sånt här mysigt väder ute och mörkt och verkligen kallt så kommer jag automatiskt att tänka på denna gammla julramsa :)

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» -
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen -
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; -

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Av: Viktor Rydberg